Med anledning av medlemmarnas beslut att tillsätta en ny styrelse på årsmötet i Karlskoga, troligen baserat på den vackraste körstilen och de bästa varvtiderna på Gelleråsenbanan tidigare under dagen (vad annars?), förmedlar härmed de "folkvalda" sina bullrande tankar...

Det började för min egen del med att valberedningens stockholmsdivision (i form av Zeke) släpade bort mig från nära och kära på invigningen av Gener... f’låt Stockholm Ducati Store (eller vad det heter) för att ge mig ett erbjudande jag inte kunde motstå... Det skulle väljas ny styrelse och Zeke, som tydligen inte var vid sina sinnens fulla, tyckte jag skulle bli Ordis. Det lät häftigt (till skillnad från att pröjsa skatt). Tiden rullade på tills det började bli dags att snacka om det på allvar. Zeke hade lyckats engagera en bra samling kandidater som träffades över god italiensk spis på La Cucina där kyparen gick omkring och muttrade om alla italienska MC-märken utom Ducati hela kvällen... Denna och en träff till, med Johan Bergs utmärkta prosciutto-mackor, resulterade i det för årsmötet presenterade förslaget.

Denna sköna församling som årsmötet den 15 september anförtrodde sin klubb åt består av: Carita-på-oljefläcken, Galli-Mattias, Lars-i-Ejekurvan, Super(?)-Zeke, Tobbe-alla-Webbo, Monsternomore-Johan och dessutom undertecknad. Jag vet att detta kommer bli lyckat eftersom vi alla är ute efter samma sak: att ha så roligt som möjligt så mycket och så ofta som möjligt!

Vi som nu sitter i det nya Styret brinner för Ducati, såväl gamla som nya, och för "klubben framför alla andra"! Vi känner ett ansvar för att nya medlemmar ska komma in i gemenskapen. I dessa tider när det amerikaniserade Ducati mer och mer liknar Hardly Driving-son i sitt sätt att profilera sig blir detta viktigt; produktionen ökar och Ducatis motorcyklar är mer tillgängliga än tidigare för "vanliga" hojåkare. Detta är på gott och ont, märket ges ekonomiska möjligheter att fortleva och utveckla nya motorcyklar, samtidigt som det blir mindre speciellt att ha en Ducati, den "image" det förmedlar är till viss del annorlunda numera. Men i och med detta tror jag att klubben blir allt mer betydelsefull för att vårda och att förmedla det speciella med Ducati till nytillkomna själsfränder.

Vår klubb har alltid haft en särprägel, i likhet med de motorcyklar som vi tillber och leker med. En Ducati är ju inte bara en motorcykel, det är emozione. Detta är något som klubben traditionellt har verkat för och detta ska vi se till att upprätthålla! Att vara Ducatist sitter inte enbart i att man är registrerad ägare till en Ducce, det är även inställningen och känslan man har till sin hoj och hojlivet. Detta ska fortleva och förmedlas till nyblivna ducatiägare och ducatister.

Gemenskapen Ducatister emellan är speciell och spänner, anser jag själv, över hela modellspektrat; från kamskaftare och enstånkor till slangbellor och masstillverkade hajpersportar med vatten i motorn (ja, jag är en enveten förespråkare av luft/oljekylda tvåventilsmotorer med rem...).

Vi hoppas som sagt på att få se fler nya ansikten på klubbens träffar och aktiviteter, tillsammans med de som brukar dyka upp, gamla styret inräknat ;-). Styrelsen ska så klart vara representerad på klubbens evenemang och njuta lika hejdlöst av det som medlemmarna!

Klubben kommer alltså fortsätta med de stolta traditionerna att främja nöjet och känslan med att köra och äga Ducati samt inte minst att njuta av italiensk kultur! Ni behöver heller inte oroa er för den italienska andan och traditionen, jag vet att vi i den nya styrelsen även kommer uppfylla kraven på italiensk administration galant.

Godsaker i form av träffar, aktiviteter och annat bus som planeras framöver kommer ni bli varse efter hand via Cucciolo, hemsidan och mailinglistan!

Forza brutale!



/Christer Elstorp
 presidente@ducceklubben.org