Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det Duccar på banan! Nåväl, sommaren har väl ännu inte infunnit sig på riktigt. Årets 2 första banträffar har dock bjudit på både kanonväder och kanonkörningar!

Det märks att allt fler hittar ut på banan. Vi har varit 70 Ducatister på banan vid bägge tillfällena, en markant ökning av antalet deltagare jämfört med i fjol. Uppdelningen i 4 grupper har dock gjort att det aldrig varit trångt på banan.

Vi hade i alla fall tur med vädret
Det har varit lite kallt och blött på mornarna. Båda gångerna har dock banan torkat efter första passet och sedan har solen tinat upp de frusna deltagarna. Anita sågs visserligen springa runt i en dunjacka på Mantorp, men så är hon lite klen av sig. Själv sprang jag runt i enbart t-shirt (och byxor), vilket borde innebära att jag är mycket mera macho än Anita – Jippiii!!! Synd bara att hon kör ifrån mig så det sprutar om det, så egentligen är det väl hon som är mera macho än mig... *suck*

Ont om rödflaggor
Sammanlagt har vi avverkat över 2'000 mil på bana under dessa dagar och det har endast flaggats rött vid 2 tillfällen. Första gången var på Mantorp när Partikel-Janne fick soppatorsk med MHe:n och blev stående längs banan. Andra gången var på Gelleråsen när "snigel racing" under ett av racepassen förivrade sig i depåkurvan med framhjulssläpp som följd. Efter lite inspektion och rengöring var han ute på banan igen på eftermiddagen. Utöver dessa incidenter så lyckades en nervös deltagare mer eller mindre tippa omkull strax innan Eje-kurvan under masterpasset, även denna gång var Ducatisten ute på banan igen efter lite tvätt av kåpor. Totalt sett måste detta anses som ett mycket bra facit vad gäller vurpstatistiken.

Bulleri-bulleri-bock
Inför premiären på Mantorp i slutet av april var det mycket prat på duccelistan om de hårdare bullerkraven. Det blir svårare att få tag i bankörningar där vi får bullra "så mycket vi vill". Därför kommer vi i år att försöka hålla lite hårdare på hur mycket hojarna låter, detta för att klubben inte ska straffa ut sig från alla banor. På Mantorp hade banägaren själv ändrat vår bullerfria dag till en "bullerdag", vilket naturligtvis var välkommet. Faktum är dock att i princip samtliga hade klarat av bullernivån på 95 dB (förbipassering) om den hade gällt. På Gelleråsen fick däremot en del knuttar krypa till korset och slänga på medhavda orginalburkar. Bus-Nicke hade dock inga med sig och blev helt sonika avplockad från banan av banägaren. Nicke lekte då uppfinnar-jocke i depån och efter diverse misslyckade försök så kunde han avsluta dagen med några mindre ljudliga pass på banan.

Modig eller blåst!?
Lollo uppvisade stort mod på Gelleråsen, eller så är hon precis så blond som hon ser ut (nu lär jag få hålla mig gömd ett par månader framöver). Hon propsade nämligen på att få åka med på bönpallen bakom sin pojkvän. Vad är det då som är så modigt med det!? Jo, pojkvännen är även känd som den bullrige Bus-Nicke, en av de få som vår Ordis Galen-Christer blir ifrånkörd av! Efter första passet, där paret puttrade runt i knapp styrfart, moppsade damen upp sig och tyckte att "det där var väl inget, du får allt köra lite snabbare". Vid nästa tillfälle uppfyllde Niclas önskemålet och plötsligt låg hastigheter och bromspunkter mer i linje med vad de brukar när han är ute på banan. Lollo lär ha varit rejält blek om nosen och vilopulsen efter passet rapporterades ligga på lite drygt 240. Kanske läge att inte vara så kaxig nästa gång!

Mycket smil per mil
I slutet av dagen har folk gett upp försöken hålla ordning på smilbanden. Vart man än vänder sig så vimlar depån av Ducatister som lallar runt med fåniga leenden. Det är bara att hålla med vår rutinerade Zekereterare när han nöjt konstaterar att "det här är fiiint grabben!"

- Fler bankörningsbilder finns i Tobbes bildarkiv