Röda Duccar, röda nackar och röda näsor men tack och lov inte så många röda flaggor. Bankörning med Ducceklubben är allt som oftast en angenäm upplevelse och så var även fallet denna gång. En osedvanlig tur med vädret bidrog dessutom till att göra helgen på Gelleråsen till en suverän upplevelse.

Det blev en helg där alla fick sitt bankörningsbehov mättat tack vare upplägget med att köra både på lördagen och söndagen. Dessutom medgav deltagarantalet en uppdelning på enbart 2 grupper, snabb och snabbare, vilket i sin tur gjorde att det inte blev mycket dödtid under dagen.

Underbar stämning
Ducceklubben har onekligen gjort sig känd som en klubb med stor käft, jargongen och attityden är i vanliga fall rå men hjärtlig. På bankörningar förvandlas dock även de kaxigaste Ducatisterna till hjälpsamma och vänliga kamrater. Den samlade rutinen är stor och viljan att dela med sig gör att nybörjare har alla chanser att lära sig mer om hojkörning under kontrollerade former.

Erfaren organisation
Ordis styrde och ställde med bravur, alla fick veta vad som förväntades av dem ute på banan. Tillsammans med övriga frivilliga organiserades bankörningen snabbt och smidigt. Innan man blev utsläppt skulle dock betalning klaras av, buller mätas och lufttryck justeras. Sedan kördes en rejäl uppvärmning i lungt tempo, omkörning förbjuden, där spårval demonstrerades av erfarna bankörningsrävar. Efter avslutad uppvärmning släpptes sedan kalvarna ut på grönbete.

Lindriga marksyningar
Tack och lov behövdes inte sjukvårdslådan plockas fram för annat än solsvedda näsor och nackar. Tyvärr beslöt sig 3 hängivna Ducatister för att i detalj studera asfaltens beskaffenhet. Personskadorna inskränkte sig dock enbart till sårad stolthet. Hojarna klarade även marksyningarna utan stora reparationskostnader. Om man ser det från den ljusa sidan så lär man sig ju faktiskt en hel del om hojkörning i samband med sådana misstag. Det är bara att bita ihop och komma igen. Kom även ihåg devisen: det finns 2 sorters knuttar, de som har vurpat och de som kommer att göra det.

Galen trimning
Den ökände Tokholmaren Galen-Panna* tyckte att hans eminenta fartvidunder, en Ducati 900 SuperSkitig, gick lite dåligt. Den baktände och ville inte dra riktigt ut ur kurvorna. Ett depåbesök senare konstaterade villiga hjälpmekar att det nog inte var tänkt att avgaserna skulle smita ut mellan topp och cylinder, Ducati designade nämligen avgasporten för detta ädla syfte. 4 åtdragna toppmuttrar senare så for avgaserna rätt väg och Galen-Panna kunde fortsätta plåga livet ur däcken med brutala nedlägg och hög kurvhastighet.

Mera baktändning
Det fanns fler Tokholmare som hade problem med baktändning, det är tydligen en miljöskada. Broder Berg den vildare hade visserligen själv inga problem. Det var snarast innehavarna av de bakar han tände på som kunde uppleva obehag. Pervo-Berg hade nämligen för vana att lägga sig bakom de kvinnliga Ducatisterna och studera deras "spårval". Tack och lov så brukade dock hans visir imma igen efter cirka 3 varv, var på närstudierna fick avbrytas. Buttman Berg förnekade dock samtliga anklagelser och insisterade på att han tränade slip-streaming.

Finurlig hojtransport
Om du är bekant med Kolfiber-Dagge så kommer hans senaste påfund inte som någon total överraskning. Karln har en hjärna som arbetar övertid och hans senaste bidrag till området hojtransport är att lägga in Hypersporten i bakluckan till en Volvo 245:a. Respekt!!!

Skoj på hoj
Galenpannor och gubbsjuka Berg bröder till trots så bör varje rättrogen Ducatist någon gång vara med på en av klubbens banköringar. Även om du inte vill ge dig ut på banan så är det ett ypperligt tillfälle att träffa andra fanatiker. Spana in nästa tillfälle i Calendariot och häng på du med!

Mer bilder
Vill du titta på fler bilder från Gelleråsen så kan du surfa över till Peter Flinks fotoalbum eller så kan du spana in Webbis lilla fotosida.