Bättre sent än aldrig, efter lite letande i arkivet så hittades denna tidigare opublicerade rapport från Ölands TT anno 2000. Niclas var där och spanade in läget.... och drack Grappa.

Egentligen var det inte så mycket att rapportera i år. Ingen avåkning alls! Men, för de som inte varit där...

En trevlig samling kändisar
Vi samlades som vanligt på Statoil utanför Kalmar. Massor med kända och okända ansikten. De kända ansiktena var trevligast att träffa, även om de otrev..., okända ansiktena också verkade trevliga. Vad har hänt sen sist man sågs, vilka trim har man gjort, kör man med oskrapade knäpuckar eller har man rent av en tvåsitsig Ducati? Frågorna haglar och de flesta svarar snällt. Ducatister är ju ansedda att vara det - Snälla.

Kalmar intas med buller och pasta
På led körs det sakta in mot Kalmar centrum. Hur i hela friden pallar de där HD- och gullvingeåkarna åka på långa led så sakta!? Jag somnar till några minuter, men väcks av att stående ljudvågor bankar mot skruvstädet och får min själ att längta efter mer. Tur att gatorna i Kalmar är så trånga annars hade jag väl kört över till Öland utan att vakna. Väggarna på byggnaderna inne i Kalmar reflekterar nämligen (o)ljud väldigt bra. Hela stan stannar upp och väntar på att Esa-Pekka Salonen ska ställa sig på fontänen när vi rundar den och hoppar av våra springare. Men inte då, här ska fan inte spelas nån konsert. Här ska ätas! "Vi är hungriga" skriker de 38 gapiga Ducatisterna och beställer in de största pizzorna som huset har. Några beställer pasta. Det är de som inte vet att det ska serveras pasta ikväll. Det görs det nämligen varje år. De så tuffa pizzaätarna ångrar snabbt sin stöddighet när de efter halva pizzan börjar känna att tunntarmen visst började längre upp än man trott. Ahhh, betalning med kort och man känner sig som man ätit gratis. Tills nästa gång man använder det och inser att man ätit gratis några gånger för mycket...

Avkortad Ölandsbro
Duccen startar även efter middagen, men den går märkbart långsammare. Nästa gång är det jag som beställer en liten sallad och ett glas vatten! Över den en gång så långa Ölandsbron (har den krympt eller? Den var ju minst 6 mil när jag var 8 år) och vi hamnar på - Öland! Aldrig några överraskningar på denna turen inte (förutom när nån kör i diket. Men som sagt, tyvärr inga skojjiga avåkningar i år). Nästa år tror jag att jag kör till Malmö och åker över till Köpenhamn istället. Den bron är i alla fall lång!

Italienska vägvisare för italiensk körstil
Vi kör fortfarande i ett långt fint led när vägarna börjar svänga, men ganska snart blir den långa ormen som en metmask när man trär den på kroken. Den delar på sig. En gång, två gånger, tre gånger. Till slut tar man en ny mask. Någon har varit på dessa orörda vägar före oss. Det märker vi genom att det helt plötsligt dyker upp trekantiga skyltar i hemlandets tre vackra färger. Det var förutseende tänker jag samtidigt som hjärnan registrerar att vi passerade en 10x10x10cm stor skylt i 150 km/h för 200 meter sen. Ankaret åker ut och vi står stilla efter ytterligare 5 meter. Brembo tänker jag och åker lugnt tillbaka med den 14 kg tunga framfälgen pekandes mot den klarblå himlen. Tur jag inte har såna där magnesiumfälgar som inte väger nåt, då hade jag slagit runt. Eller hade jag väl eldat på dom på nyårsafton 2000 för att få fint fyrverkeri. Det gjorde jag en gång med ett par magnesiumtrucks som hade knäckts. Skateboarden tog jag av före...

Fika hos systrarna
Sjöstugan ovanför Borgholm drivs av några söta systrar, tror jag. De ville inte avslöja det för mig när vi vaknade upp, men jag tror bestämt att de var det... Synd att bäst-före datumet hade gått ut på båda två. "Amerikanska motorcyklar, det är grejer det" sa de och gick ut på parkeringsplatsen nöjda över att få så celebert besök. Några hårt ihoprullade pannkakor senare så bad de om ursäkt och sa att de minsann skulle komma ihåg oss till nästa år. "Ducatii, Nugatti, Ducati, Ducaaaati..." hördes det över bukten när vi körde därifrån. Jag tror de glädjer sig till nästa år!

Fågelskådning och åskskurar
Vi som inte gillar kurviga vägar brydde oss inte om att följa med utan utövade fågelskådning på låg nivå. Se de vackra bilderna vi tog direkt efter inflygningen. Annars så gick lokalbefolkningen ute och fixade i sina trädgårdar, de njöt av att det äntligen var lite värme ute. Och där kommer minsann några motorcyklister... BOOOOM "Åska? Nu!?"

Pasta Orginale
Raka spåret till Böda zikzakkande mellan husvagnar, tyska husbilar och en och annan gående turist. 5 minuter senare (eller nåt sånt) är vi där. Touringsemester kan faktiskt vara trevligt! Inkvartering efter mycket snack om Ducatis förträfflighet och därefter beger vi oss iväg till Böda Camping för att äta pasta. Jodå, campingplatser är faktiskt välkända för sina välkomponerade pastamenyer! Så även Böda Camping. Fisljummen fisili... fusili rullar nerför strupen och den klistriga såsen följer vackert med. Smarrigt det här! Ge mig en grappa Peter så jag kan skölja ner!

Kvällen avslutas relativt snart när Banjomannen från filmen "Den sista färden" (han hade visst rest från Amerikanska södern och landat på Öland) bestämmer sig för att vråla westerns förträfflighet och dessutom framföra Elvis Hawaii-sånger med ylande alohaoeeeee. Vi gick hem och filosoferade över en grappa istället...


Vi ses nästa år! Det är det värt!