Årets upplaga av Ölands TT var välbesökt med drygt ett 40-tal mullrande skönheter som samlades inne i centrala Kalmar på lördagen. Visserligen fanns där även några bastarder i form av en Ducati Sportster och en Ducati DB2, men på det hela taget var det en trevlig samling hojar med tillhörande knuttar och knuttor.

Efter traditionsenlig pizza bullrade en karavan av Duccar genom byn, till Kalmarinnevånarnas stora förtjusning, för att sedan ta sig över till Öland. Kortegen kördes till en början i bästa SMsne-stil men väl över på ön så blev det lite mer flyt i körningen.

Nåväl, alla hade ju inte flyt i sin körning... Undertecknad kunde från första parkett bevittna hur ägaren till en lila Bimota totalt glömt bort att det finns något som heter T-korsningar i Sverige! Tack och lov fanns det en avkörningszon på andra sidan korsningen så det var väl bara stoltheten som fick sig en törn, om nu Bimota-ägare har någon stolthet.

Efter att ha följt de av arrangörerna uppsatta SDK dekalerna (bra jobbat!!) så kunde hela högen ta sig fram till Borgholm och där avnjuta glass, paj och kaffe. Som vanligt väcker det en viss uppståndelse när en Ducati rullar in på parkeringen, tänk er då när 40 Ducati kommer farandes! Vanligaste frågan från åskådare var väl; "Ducati, är inte det italienskt!?" eller; "kostar den mycket pengar??" Efter välförtjänt vila blev det lite mindre organiserad körning upp till dagens mål som var vandrarhemmet i Böda.

Vädret var till största del på vår sida även om det ibland verkade som om vi jagade Ölands enda regnmoln. Arrangörerna hade dessutom lyckats med att leta reda på de krokigaste vägarna ön har att erbjuda så färden upp till Böda var riktigt trevlig.

På kuststräckan norr om Byxelkrok fick man nästan intrycket av att dundra fram på Isle of Man i hög fart genom de svepande böjarna med utsikt över havet, skitkul!! Turisterna i Byxelkrok lärde sig även att man inte bör cykla ut framför en Ducatist med tillgång till öppet avgassystem. Efter att ha tutat på "Ducce-vis", in med kopplingen och varva ur ett par gånger, så flyttade han sig...

Väl framme i Böda så kände man sig snabbt hemma då infarten till vandrarhemmet var markerad med en F1:a. Vi installerade oss i rummen och det fanns tillfälle för en dusch för de mest skitiga knuttarna. Sedan kopplade vi av med att försöka återställa vätskebalansen innan kvällens italienska buffe. Här och var kunde man känna doften av terpentin och höra de upprymda ropen från förvånansvärt pigga Ducatister trots att det varit en lång dag i sadeln.

Kvällens middag intogs under städade former(!) och vi kunde avnjuta pasta med diverse såser och köttbullar. Till vår glädje stod lokalbefolkningen för underhållningen i form av "hopp över liten mur med kort-kort kjol". Jag vet inte om donnan i fråga förstod varför det hurrades inne i restaurangen varje gång hon tog genvägen mellan altanen och minigolfbanan, men vi hade kul i alla fall.

Efter middagen fanns det möjlighet att delta i improviserad vinprovning ute på altanen ledd av vår eminente ordförande. Hugade självmordspiloter kunde även rensa tarmludden med medhavd terpentin.

Söndag morgon kom med en väldans fart och en efter en droppade mer eller mindre sömniga ducatister in till frukostborden. På flera ställen kunde man se vår utmärkta vägkarta ligga uppslagen som stöd för planeringen av söndagens hemfärd. Först på dagordningen var dock avresa till Borgholms hamn där vi samlades för att intaga glass i stora lass.

Det fanns även möjlighet att hänga med och titta på Torbjörn Lindgrens privata Ducati samlingar strax utanför Borghom. Vi som hade lite längre väg hem valde dock att säga tack och hej nere i hamnen för att sedan styra våra Duccar hemåt.

Ölands TT -99 var en trevlig helg som bjöd på många skratt och trevliga körupplevelser. Varför inte planera in nästa års träff redan nu!? Vi syns väl då om inte förr!